I choose to love you in silence?
For in silence I find no rejection,
I choose to love you in loneliness?
For in loneliness no one owns you but me,
I choose to adore you from a distance?
For distance will shield me from pain,
I choose to kiss you in the wind?
For the wind is gentler than my lips,
I choose to hold you in my dreams?
For in my dreams, you have no end.

? Rumi

Å va jag vill skriva till dig.
Bara skriva o säga "gonatt".
Eller ännu bättre "gonatt mitt hjärta".
Jag saknar dig sååå mycket.
Har så svårt att inte höra av mig men det är väl som mamma säger, att du behöver lugn o ro. Sortera dina tankar.
Undrar bara vad du gör. Vem du är med. Är det nåt farligt. Behöver jag vara orolig.

Jag hatar att hålla på att spela spel!!! Jag vill bara vara jag tillsammans med bara Dig när du är Du.
Kan inte den här cirkusen bara sluta, få karusellen att sluta snurra!
Om den någonsin slutar snurra. Fan jag mår illa precis som efter man ätit för mycket sockervadd.
Å mitt hjärta kommer du någonsin tillbaka till mig...?

Jag undrar hur du mår?
Äter/dricker du ordentligt?
Sover du?
Har du ångest?
Känner du dig bättre?
Söker du fortfarande efter folk till attacken?
Saknar du mig...?
Minns du mig? Vår kärlek?
Vår familj?
Känner du dig ensam?
Känner du dig halv?
Känner du att du saknar nåt? Nån..?
Är du trött?
Finns nån hos dig som kramar dig om nätterna o håller dig trygg?
Är du trygg?
Saknar du min famn?
Tänker du på mig ibland?
Söker du mitt ansikte när du går i affärer?

Men den största frågan är som
vanligt:

* Älskar du mig än?

För jag älskar Dig, Mitt Hjärta.

23:12
Jag kunde inte hålla mig...
Jag skrev Gonatt till dig.
Tog bara nån minut så fick jag ett gonatt tillbaka!
Åå nu kan jag sova med lite hopp
i bröstet.

100%..?
Du, jag kom just på!

Du va ju inte så jävla trevlig heller dom första 1-2-3-4-5 månaderna...?
Remember?

Inte hundra procent....?!
Konstigt.

Jag va nervös.
Inte säga fel, säga va eller bara inte förstå vad jag ska göra.
Stressad.
Tassa på tå. Kroppen ur balans. Kramar långsamt näring ur själen.
Rädd..
Skulle han kunna slå mig?
Ensam på landet jag blir "fången"?
Trött, så trött.
Alltid på helspänn.

100%...?!
Det är du som inte gav 100 i början.

Detta är ännu ett svepsjäl.

* Att verkligen göra slut med flera trådar till dina tusen o en små lögner.
* Har egentligen inga skäl... Vill du egentligen inte göra slut...?

Fredrik hörde av sig idag!!
Han ringde o fråga om han kunde hjälpa mig.
Klart så svarade jag "Ja".
Han sa jag åker hemifrån nu, packa.
Hela kroppen darrade av lycka! Jag packade. Väntade.
20 minuter senare ringde han igen:
- Jag e ledsen men jag kan inte, det går inte.
Is, hela kroppen blev som is. Hjärtat ramlade ner o ut på golvet. Jag mådde illa.
Varför gör han så?
Jag hörde en mans röst i bilen där han satt. Kan det va så att han blir styrd av någon? Någon som utnyttjar honom när han är så vilse...?
Jag hoppas att det inte är så.
Jag vill honom bara väl men han söker sig till andra.
Jag vet att han har känslor för mig, jag hör det i hans röst.
Kan han bara inte komma hem, till min famn?

I förrgår hörde jag av mig till Fredrik för jag o syrran bråkade som fan o hon ville att jag skulle dra.
Jag bad honom om hjälp eftersom jag knappt har några vänner.
Han svarade: Nej.
Bara nej.
Shit va ont det gjorde.

Syrran lugnade ner sig o jag fick som tur är stanna.
Men läget är långt ifrån optimalt.

Träffa en kille för ett tag sen, vi flörtade friskt en gång i tiden.

Den här dagen när vi sågs var allt perfekt.

Och flirtandet återupptogs...
Han sa att det va något annorlunda med mig, fel blick eller nåt...? Kändes konstigt sa han.
Det VAR nåt som va konstigt.
Jag hade en gammal låga långt, långt där inne.
Jag ville få den att glöda, så gärna. Bara skita i livet, skita i allt och gå tillbaka till den gamla Malin.
Såra Fredrik!! Visa att jag minsann kan gå vidare! Jag är Så stark!! Skiter i honom!! Jag har gått vidare...!!

Men jag kan inte...
Jag kunde inte göra det som den lilla gömman med mitt gamla jag försökte tvinga mig till.
Det var som en genomskinlig, tjock, vit, fluffig hinna som kramade om min kropp. Jag var kall i kroppen men hinnan skyddade mig, höll mig varm.
Den skyddade mig mot anklagande blickar om "svek", konstiga frågor och pinsamma tystnader.
Jag brydde mig inte.
Hans negativitet fann inget fäste i mig, jag hade bestämt mig.
Blivit en människa med integritet, självförtroende och insikt.

Jag är stolt.
Den gamla Malin finns i mig men hon är begraven men aldrig bortglömd.
Jag tvingade mig inte till nåt som hjärtat inte var med på.
Skönt.
Fortfarande rent samvete. ???

Å fan Fredrik.
Känner mig så jävla ensam.
Du har iaf en förening, nåt att tro på, sällskap. Nån som frågar hur du mår. Alla i mitt liv är upptagna med sitt.
Det är svårt.

Jag vill (FAN!!) fortfarande ha dig.
Jag älskar dig.
Du är min hjälte, min prins och min lilla pruttburk.
Det känns så tomt i bröstet.
Som halva jag har dött.

Vi var något från himlen.
Min själsfrände.
En sprakande kärlek.
Bipolära ögon med skrattrynkor.
Pruttar.


* Vi förstörde oss.

* Psykosen hade ihjäl vår familj.

* Din hjärna mördade den jag älskade och han gav mig aldrig en chans att visa honom sanningen. Jag gav mitt liv i månader i försök rädda dig. Men under/efter psykosen har du aldrig återgett mig den omtanken. Och när du skakade på huvudet och nämnde att du aldrig skulle ha kämpat för mig på samma vis då visste jag att du var borta.

* Min bäste vän vägrade lyssna, han trodde inte på mig. Han svek mig som alla andra, lämnade mig ensam. Han visste att jag hade Sanningen men han ville inte se det.
Han ville inte ens lyssna.

Känner mig så liten och värdelös.
Jag gav mitt Allt.
Men det räckte inte.
JAG räckte inte till.

Jag var inte hel. Du visste det.
Du sa att du skulle hjälpa med mina problem och blinkade med det tindrande ögat.
Du gjorde det men sen slänger du det i ansiktet på mig. Att jag inte gav 100% från början...
Du visste redan att jag inte kunde göra det. Att jag inte var hel när vi möttes. Du bara hittar på skit.

Jag har Sanningen men ingen vill
lyssna.
Så nu sitter jag här ensam.
Tom inuti.
Förlorat så mycket i en och samma person.

Kommer aldrig förstå hur du kunde vara så Otroligt självisk, Så Otroligt orättvis.

Vi var en Familj.
Hade en trygghet.
En framtid.
Ett helt liv framför oss.

Nu är allt borta.

Är någonting för bra för att vara sant
Så är det oftast så.

Jag saknar Min Fredrik.

Jag orkar inte mer...
Hör av dig när du är klar med ditt om du nu blir det.

Mitt inre krossas konstant.
Min själ o min kropp dör lite mer för varje dag.
Jag fixar inte mer.

Jag älskar dig.
Men det är nog nu.

Jag önskar med hela mitt hjärta att du finner mig igen.
Att du vill älska mig igen.

Kommer sakna dig för alltid.

Mina tårar kommer rinna längs mina kinder i all evig tid.

Du är mitt Allt.
Men jag orkar inte mer.

Förlåt Mitt Hjärta
Men Nu Överger Jag Dig. ?

Blev så ledsen idag efter det du sa på MacD.
Vi hade ju pratat känslor.
Det skulle va vi.
Även fast vi va ifrån varann så skulle det va vi. Familjen.
Kände mig utnyttjad och lurad... ?
Ensam.
Igen.
Så Ensam.