Åååh, jag orkar inte!!!

Total tystnad fortfarande.

Det här bådar inte gott... ?
För ovanlighetens skull.

Torsdag idag.
Typ sista dagen att svara.
Om han inte bara dyker upp imorn...?

Men det tror jag inte.
Han har väl fullt upp med sitt.
Sitt...
Där inte jag är inkluderad.

Vet inte hur jag ska klara av detta.
När han la upp dom där goa citaten så blev jag så otroligt glad, trodde verkligen att allt skulle ordna sig men nu, jag vet inte.
Han säger ju inget.
Han bara låter mig gå o grubbla. Han vet att jag vill ha honom, att jag går o väntar.
Men ändå, inget.
Alltså han måste ju göra detta medvetet, såra mig medvetet.
Jag vill bara gråta.
Han lyfter mitt hopp för att sedan dra undan mattan, igen.
Han kanske tycker att han sa för mycket o nu inte vet vad han ska göra.
Ville han att jag i tysthet skulle vanka fram o tillbaka o vänta på hans signal?
Jag vet inte ens det.
Han sa bara att jag fortfarande var hans kärlek.
Inget mer.
Inget om att jag inte skulle höra av mig.
Det var väl bara jag som inte fatta.
Jag fatta inte att jag skulle hålla käften o låta honom vara.

Varför kunde han inte vara ärlig? Varför kan han inte skriva ett mess o i alla fall försöka förklara?
Är jag inte värd det?
Vad är hans kärlek då värd?
Tårarna bara rinner.

Jag har lagt upp citat om längtan o sorg, kanske är det därför han inte säger något. Han sårar mig o han vet det.
Men jag vet i mitt hjärta att han inte vill såra mig, det är något annat.
Men vad?
Varför kan han inte höra av sig?
Det är det här plågar mig mest, hans tystnad.

Hur länge ska jag acceptera det?

Samma som igår.
Tystnad.

Har han gett upp?

Inget svar idag heller.

Undrar om han överhuvudtaget kommer att svara?

Humöret sjunker för varje dag som går. Nedstämd. Sorgsen.

När kommer jag få se honom?
Kommer jag få se honom?

Det värker i mig av längtan.
Undrar hur han känner? Undrar hur han mår?
Har han ångest för att jag ställde frågan? Får han panik av detta?

Är han lika sorgsen som jag? Längtar han ens efter mig...?

Känns som jag är vilsen igen.
Varför kan han inte ens svara på min fråga?
Förstår han inte hur ont det gör att bli ignorerad?

Jaja, får se om han svarar imorn. Annars har jag andra planer, svårt att planera bara när han inte ens svarar. Han går före alla andra planer som kan tänkas finnas.
Men jag behöver ett svar.

Älskling, jag behöver ett svar.

Jag fick svar, via Pinterest.
Att han älskar mig.
Att jag va "the one.."
Åh jag kan inte ens beskriva den lyckan! Allt svart inom mig blev till ljus, all tomhet fylldes med kärlek.
Via citaten så kommunicerade vi igen.
Fast jag någonstans under all denna tid känt en gemenskap med honom så var det underbart att få ta del av hans ord.
Jag vet vad jag vill o nu så tror jag att jag vet vad han försöker säga mig.
Herre jävlar vad jag saknar honom!
Det är nu ca fyra månader sen jag la ögonen på hans vackra ansikte, tog i honom, sa att jag älskar honom.
Tänker på det mötet ofta.

Men nu tror jag att jag gått på för mycket, för hårt...
Jag messade honom igen;

Hej.
Hoppas du har det bra.

Jag har ett förslag.
Helgen den 18-20:onde kommer jag vara ensam i mammas radhus.
Tänkte om du vill komma och hälsa på?
Jag kan hjälpa till med bensin pengar.
Jag vill så gärna hålla om dig, se dig och höra din röst.
Du får såklart säga nej utan att jag blir arg eller nåt.
Jag menar vi har ju hela livet på oss. ??

Det enda jag begär är att du svarar, bara ett ja eller nej, det räcker.

Saknar dig mitt hjärta.

Ta hand om dig.


Efter jag skickat messet så slutade han lägga upp saker på Pinterest...
Det är flera dagar sen.
Suck.
Kanske var det för tidigt att hoppas på ett möte.
Men om jag inte frågat hade jag ju aldrig fått veta, jag var tvungen att ta chansen! Jag var beredd på ett nej.
Trodde nog att det skulle vara svaret.
Men jag vill ha honom o jag vill visa att jag vill det.
Han är min framtid.
Men som sagt det verkar som det var för tidigt.
Undrar om jag förstörde något?
Men jag kan bara inte vara tyst o vänta. Jag vill att han ska förstå att jag kan vänta men att jag oxå är redo för att ta chansen, fråga om han vill ses, fråga vad han känner.
Jag önskar bara att jag fick mer respons. Att han kunde ge mig något så jag vågar fortsätta att kämpa så som han gjorde innan jag skickade messet.
Jag vill ju inte vara den som kämpar själv, kanske förgäves eftersom han fortsätter att vara tyst.
Jag vill inte tränga mig på men vill samtidigt inte vara tyst så han tror att jag tappat intresset.
Jag känner mig så osäker, trots citaten jag "blev tillägnad" på Pinterest.
Känns som jag behöver mer för att orka kämpa.
Jag har känt sorg så länge att jag behöver få allt bekräftat flertalet gånger för att våga tro.

Jag har sett gamla videoklipp på mobilen där han ler, skrattar, gosar med hundarna o pratar. Ooh vad underbart det var att höra hans röst, hans skratt.
Tårarna bara rann rakt över min leende mun.
Åh Fredrik, jag önskar du var här för då skulle jag ta mina händer på vardera sida om ditt ansikte, se dig i ögonen o berätta hur mycket jag älskar dig, varför jag älskar dig o varför jag aldrig vill lämna din sida.

Vi har mycket att prata igenom, det vet vi båda två men den första gången jag träffar dig vill jag inte säga ett ljud.
Jag vill bara hålla om dig, lyssna på ditt tickande hjärta, känna din lukt, låta tårarna falla av lycka för att du finns i min närhet.

Hoppas att han svarar.