Undrar om han minns denna...
Han skrev den under psykosen.

Såg en sak på fb som jag är säker på att han ville att jag skulle se, ett foto av en text jag skickat till honom förra året.

"The moon asked me:
- Why are ju crying?
- What would you du if the sky left you...?"

Varför gör han så? Vad vill han? Vill han att jag ska messa eller ringa? Skicka brev? Låta han vara?
Han svarar ju inte iaf.
Vad ska jag göra?
Jävlas han bara?
Känns som han är två, en på nätet o en annan i mobil eller messenger.
Va vill han mig?
Han vet att jag saknar honom, varför kan han inte bara höra av sig om det är d han vill... Bara gört!

Jag var rädd för honom

Blir så sne!
Gjorde fan allt för den karln. Älskade honom trots hans hemligheter o humör. Behandlade honom så rättvist jag kunde. Valde honom o så gör han så här.
Känns så sjukt att jag hade så höga tankar om honom.
Helt jävla galet.
Jag var aldrig någon för honom, jag var den fantasi som snackades om där vi bodde förr, det är den fantasin föll han för.
Innan jag ens träffat honom.
O jag var inte längre den personen.

Nu har han förlorat alla mina saker från hans förråd för han hade inte råd att betala...
Om han bara hört av sig, då kunde jag haft mina saker nu.
Men han är bara självisk.
Han är feg.
Hur kan han göra så här?
En fråga jag ställt för många gånger men aldrig kommer få svar på.
Jag är så trött på att han hela tiden förstör för mig, fortfarande, efter drygt ett år.
Trodde aldrig det när vi va i lag, trodde han var omtänksam, snäll o rättvis.
Jag hade fel om alla dessa tre.
Jag var tillsammans med ett svin som inte visste annat.
Det värsta är att jag känner igen mig, som bipolär menar jag.
Jag var exakt som han för länge sen.
Oberäknelig, ego o elak.
Bara min väg var den rätta.
Men jag har vuxit upp mer än vad han någonsin kommer göra o jag känner medlidande för honom att det är så, att han aldrig kommer att bli hel.

Jaha..
Nu finns du i mina tankar igen.
Gick in på Pinterest, som jag avregistrerade för ett tag sedan, du har lagt upp citat som jag antar var menat för mig eller så är det bara jag som hoppas.
Jag längtar fortfarande efter dig.
Fan!
Vill inte erkänna det...
Men (MEN!) när jag läste citaten så kändes det annorlunda på nåt sätt. Jag sögs inte ner i mörkret. Paniken spred sig inte. Tårarna rann inte.
Är jag över honom?
Kanske.
Men jag saknar honom.
Saknar min Fredrik.
Men nu känns det ok att sakna honom. Att jag ens tänker så efter allt han gjort mot mig. Skäms du inte Fredrik?
Du sa att jag var din stora kärlek o så behandlade du mig så här, om du nu listat ut det som hände.
Tror han fortfarande tror jag vart otrogen men nu känns det som att det är hans problem, jag vet ju sanningen.
Hans bekymmer.
Han kan gå o gråta för nåt som inte hänt så mycket han vill men jag hoppas han själv fått fram svaret som jag hela tiden haft.
Det fanns ingen annan.
Skiter i va han tror.
Jag levde i ett ärligt förhållande.
Dessvärre vet jag inte vad han gjorde.. Men han sa att han inte gjort något o jag är beredd att tro på det, för att han va han.

Låt mig komma över honom, helt.
Jag behöver det.