Senaste inläggen

Av Malin Chalin - 6 september 2016 20:50

Jag skickade ett paket till dig idag för att visa att jag fortfarande existerar. Jag tror att det var därför iaf.
Ja, du fyller ju år snart så det var ju oxå en anledning.
Är osäker på hur du kommer reagera.. Glad? Oförstående? Irriterad?
Kommer du returnera det?
Jag hoppas att du tänker att det var en bra present o att du förstår att jag fortfarande bryr mig om dig.
Jag kommer på mer o mer hur olika vi var.. Oense om. Gillade.
Vi var nog inte så bra för varann.
Du hjälpte mig se saker på ett annat sätt, du fick mig att växa. Men du o jag i ett romantisk förhållande var nog kanske inte den bästa idén.
Jag hoppas du minns att jag hjälpte dig oxå. Att jag fanns där för dig. Att du nu förstår att min kärlek till dig gjorde att jag kämpade med näbbar o klor för att rädda dig, rädda min älskling.
Bara att du förstod det.
Bara att du förstod det, skulle ge mig ett lugn i själen.

Av Malin Chalin - 4 september 2016 00:26

Jag är så ledsen att du inte längre är du.
Att du inte längre är den jag älskade.
Hjärtat vrider sig dubbelt när jag tänker på alla små minnen vi delar. Eller iaf jag kommer ihåg.
Jag vet inte ens om du minns mig längre.
Vet inte om du minns den otroliga kärlek vi delade eller om du bara minns mig som en jobbig tjej som följde efter när du inte längre ville.
Du tror fortfarande på gud.
På Gud?!
Va fan kom det ifrån?
Du vet vad du trodde om döden från början va?
Du trodde att när man dog så var man död, det blev svart, det fanns inge mer. Men nu... Suck.
Du har gått igenom alla faser i en psykos, alla. Men du tror mig inte när jag säger det. Kolla upp fakta min vän.
Vart fan tog du vägen?
Saknar Min Fredrik så jävla mycket.
Kanske inte som en partner. Kanske inte som en älskare men som en vän. En bipolär vän. Min vän. Han som brydde sig om mitt bästa så som jag brydde mig om hans.
Det gör ont i mig att du inte vill ha kontakt. Att du efter allt som hänt inte vill ha mig i ditt liv.
Jag räddade dig.
Du hade kraschat utan mig.
Jag fanns där tills kroppen min tog slut.
Jag fanns där för att jag älskade dig. Jag fanns där för att jag brydde mig. Jag fanns där för att du var mitt liv.
O du kastar bara bort allt.
Går känslokall ifrån den största kärlek jag mött, från den bästa människa jag mött.
Finns Han någonstans inom dig?
Eller var Han bara ett skal av den person du är nu?
Lurade du mig så?
Fanns min älskade aldrig?
Du räddade mig från Täby så som jag räddade dig.
Men jag räddade dig den gången också.
Sökte dig med samtal till sjukhus, hittade dig på psyk.
Du trodde aldrig jag skulle ringa, aldrig att jag skulle söka upp dig.
Men jag hade sett nåt i dig, sett nåt i dina bipolära ögon.
Jag sa du var missförstådd och en gnista tändes i dina ögon. Du såg vad jag såg. Jag såg vad du såg.
? I see you...
Minns du?
Vart tog du vägen?
Hur kan en person bara försvinna? Som om en del av din hjärna bara dog o en annan del tog över.
Jag kommer sakna "Min Fredrik".
Du var min dröm.
Du var allt jag ville ha i en man.
Allt man någonsin kunde begära.
Men jag förstår.
Förstår varför du drog dig ur.
Två bipolära.
Upp o ner i humöret, båda två.
Ingen jämnvikt.
Ett helvete, en himmel.
Mörker eller ljus.
Aldrig samma, alltid samma.
Jag sörjer den du var.
Jag sörjer våra lyckliga stunder.
Jag sörjer våra helveten där jag tog lärdom om mig själv, om dig och det bipolära inom oss.
Kommer alltid minnas vår kärlek.
En kärlek likt inget annat.
En eld tändes den dagen vi träffades, en låga så stark.
En passion likt den mörkaste röd. En innerlighet som vitaste sand. Ett lugn att finna någon med samma tankar, med samma sanningar, med samma tro.
Att se djupet med samma ögon. Att förstå med endast en blick.
Att en omfamning gav mer än tusen ord, en kyss gav svaren om universum, en smekning visade hela vår framtid.
Men jag hade fel.
Jag visste inte att själen kunde bedra hjärtat så grovt. Att den kunde lura alla känslor till det omvända.
Att min dag skulle bli så tom utan dig.
Men du verkar vara lycklig i ditt nya jag, en person jag aldrig kommer att lära känna.
Jag hoppas din verklighet blir full av liv och att du blir lycklig i ditt nya självt.
Men kvar står jag, utan din närhet, utan dina ömma ord, utan din kärleksfulla blick.
Ensam men full utav minnen.
Minnen du troligen glömt.
Jag är nu en del av ditt förflutna.
Vårt liv tillsammans finns nu bara i mitt hjärta, vår kärlek stannar för alltid i mitt minne och mitt sinne suktar fortfarande efter din bipolära blick.
Men jag förstår att det är över.
Du minns inte vad vi hade.
Du minns inte den Fredrik jag lärde känna, den Fredrik jag älskade över allt annat, den Fredrik jag hade gjort allt för.
Den Fredrik som hade gjort allt för mig.
Min sorg är större än alla oceaner, mitt helvete varmare än hetaste lava men nu drunknar min smärta i alla änglars tårar och jag försöker leva igen.
Utan dig.

Jag ber dig en sista gång Fredrik,
Minns oss och allt som var vi.

Av Malin Chalin - 3 september 2016 17:27

Det är din förlust nu min älskling.

Jag tog mina beslut under dessa månader o jag tänker inte älta. Jag tog dom för att jag var tvungen. För att tänka på mig själv o överleva.
Jag kom till den insikten idag.
Jag gjorde mitt bästa o det räckte inte, det är inte mitt fel.
Jag tänker inte tråna efter nån som inte vill ha mig, jag är bättre än så, jag är värd mer.
Jag är en kanon bra kvinna!
Your loss!
Du var ju knappast den bästa pojkvännen.
Så tyvärr, för dig, så går jag vidare nu. Du får skylla dig själv. För jag har försökt att få tillbaka dig men det lönar sig inte.
Mitt liv, mina regler.
Jag skiter i din psykos.
Jag kan inte bara stå o vänta medan livet susar förbi.
Om det är menat att det ska vara vi så blir det så, nån gång.
Men inte nu.
Du får inte såra mig nå mer.
Jag vill inte gråta för dig en gång till.
Nu börjar livet.
Igen.
Jag har inget hem.
Men jag har min familj.
Och jag är trygg i mig själv nu.
Det tackar jag dig o din psykos för.
Men nu är det min tur att ta plats.
Det är Nu jag trycker ner ångesten i toaletten o spolar!
Och inte långt därefter skickar jag depressionen ut genom fönstret.
Det är min tur nu!

Av Malin Chalin - 29 augusti 2016 22:31

Att du ens kan säga att jag inte bryr mig....
Du har hatat mig i fyra månader o ändå står jag kvar.
Du sa att du aldrig skulle hjälpa mig igenom samma sak så som jag gjort det för dig. Hur tror du det känns?

Jag menar, har du någonsin älskat mig?
Har du någonsin lyssnat på vad jag sagt?
Har du någonsin sett mig trasa sönder mitt innersta för att få dig att komma ur din psykos?

Tydligen inte.
För då hade du inte gett upp.
Då hade du inte släppt den som älskat dig för den du är.

Jag försvarade dig.
Alla sa till mig att gå men jag vägrade.
Jag sa att du skulle gjort samma för mig.
Det var tydligen en illusion. Någonting jag drömt någonstans i min kärlek till dig. Trodde vi kände o upplevde samma kärlek men jag hade fel.
Jag är lurad igen.
Lurad av den enda jag någonsin litat på.
Lurad att det fanns äkta kärlek, så som du sa.
Lurad att blotta mina känslor för att sen bli lämnad kvar.
Nu är allt för sent.
Det går inte att laga.
Du tog återigen mitt hjärta o krossade det i små bitar som så många gånger förr i din psykos.
Men du tror att det är jag som svikit dig...
Nej Fredrik det är bara du som varit feg.
Du fick mig att tro på paradiset o en evig kärlek. Jag litade på dig, trodde på vår familj men du svek oss.
Vi fanns där för dig men när vi sökte din trygghet vände du oss ryggen.

Jag sa till dig två månader in i det här att det som hänt är det värsta jag någonsin gått igenom.

Förflutet:
Utnyttjad i åldern tre/fyra, utnyttjad åtta/nio, bett att ta kuken i munnen vid åldern nio/tio, min hund påkörd o dödad 10 år, föräldrarnas skilsmässa, våldtagen av pojkvän, i tryckt droger, spruta satt i armen, behandlad som en knulldocka, uthyrd för sex, behandlad som en bank, i lurad diverse, sviken i kärlek, sviken i löften, sviken i livet...

Nu: Allt det jag gått igenom med dig dom här månaderna är värre än vad jag någonsin upplevt...
Och det handlar bara om ett år.

Jag har kämpat.
I uppförsbacke, i svarta labyrinter, i pinsamma tystnader med ett krossat hjärta för att få dig att komma tillbaka till mig.

DU lämnade mig.
DU svek mig.
DU trodde inte på sanningen när jag gav dig den.

Du sa du skulle visa mig vad kärlek var, o jag trodde dig.
Du sa att du skulle visa mig skillnaden mellan rätt o fel, o jag trodde dig.
Men du visade mig det yttre skal som jag sett hos alla andra.
Du visade mig att jag fortfarande är dum nog att bli lurad.

Men jag är tacksam att du visade mig vad jag är värd.
Precis som alla andra i världen gjort.
Tack för att du lärde mig vad livet går ut på, igen.

Ja det är min väg jag väljer nu. Ingen står framför mina planer.

Skulle ha gjort detta efter Förra exet men du fick mig att se annorlunda livet.
Dina ögon sa att det fanns något större, något att tro på.
Du fick mig att tro på en morgondag.

Du fick mig att älska livet.

Av Malin Chalin - 29 augusti 2016 19:50

Kom igen Lorelay.
Du har varit med om värre.
Orättvisa är du van vid.
Du är van att bli sviken.
Du är van vid att bli lämnad, att den som lovar inte är sann.
Lögner sägs rakt upp i mitt ansikte o jag blir lurad igen.
Du är van.
Hetsa inte upp dig över det.
Du kan rutinen.
Du känner igen känslan.
Andas.
Du kan fortfarande andas.
Hjärtat slår i bröstkorgen.
Krossat i små bitar men det slår.
Tvingar mig att känna sorgen.
Tvingar mig att förstå att jag är ensam igen.
Men Lorelay,
Ensam är stark.
Kämpa.
Du vet att du kan.
Du har gjort det många gånger.
Om och om igen.
Du kommer alltid tillbaka.
Starkare.
Du måste kämpa för dig själv nu.
Ingen kan rädda dig.
Dina demoner måste tystas.
Din själ behöver vila.
Ditt sinne måste tänka på annat.
Du måste finna din väg ut ur mörkret.

Av Malin Chalin - 26 augusti 2016 21:20

Om du visste hur mycket du förstört mitt liv med din jävla psykos!
Jag åker från vårt hem, sen får jag inte komma tillbaka pga Janne som tyckte saker för att jag slog sönder en ruta för o se om du levde.
Sen dumpar du mig, baserat på hur du ser vårt förhållande i din psykos.
Jag får leva i påsar i månader. Du vägrar prata el ses.
Du vet ju fan inte ens vem du e!
Jag vet: Ett jävla pucko! Slängde iväg det bästa du haft! Hon som förstod, hon som stannade kvar fast du var för jävlig!! Hon som älskade dig men som du istället ratade. Egojävel!
Du är så fittit orättvis!!
Korkad!
Värd att hata flera gånger om!!

Men mitt envisa hjärta, fans helvete, älskar hela din tvistade själ.

Av Malin Chalin - 26 augusti 2016 17:17

Orättvist.
Att sambon får psykos, jag ställer upp i två månader tills kroppen går sönder o måste åka därifrån.
Hatade att jag tog det beslutet, då kanske det här hade slutat annorlunda.
Jag ringde honom, messade honom o såg till att han fick vård.
Det var så svårt att va sams med honom eftersom han inte va sig själv o han anklagade fortfarande mig för allt möjligt. Han var elak o förstod aldrig vad som hände fast jag berättade om o om igen..
Nu sitter JAG här på psyk!
Utmattad, sorgsen o självmordsbenägen.
Oälskad av den man som jag gjorde allt för...
Han är inte längre den jag lärde känna. Förmodligen är han "lost forever".
Det gör fantastiskt ont i hjärtat.
Men som dom säger här på psyk "ge det tid"...
?

Av Malin Chalin - 26 augusti 2016 13:41

Ligger på psyk.
Orkade inget mer.
Försökte lämna jordelivet. Tabletter, massor med tabletter.
Så nu är jag här, långt ifrån alla jag känner.
Har nog aldrig känt mig så ensam.
O ex sambon, han bor en timme här ifrån, har inte kommit för o hälsa på.
Han vet att jag är här pga mamma, hon messade honom.
Men han kommer inte komma hit. Besökstiden är mellan 13-19. Klockan är 13:39.
Tror inte han kommer.
Trodde att han brydde sig som en vän iaf. Börjar vänja mig att ha fel om honom.
Behöver lugnande nu.
Hej!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards