Om du visste hur mycket du förstört mitt liv med din jävla psykos!
Jag åker från vårt hem, sen får jag inte komma tillbaka pga Janne som tyckte saker för att jag slog sönder en ruta för o se om du levde.
Sen dumpar du mig, baserat på hur du ser vårt förhållande i din psykos.
Jag får leva i påsar i månader. Du vägrar prata el ses.
Du vet ju fan inte ens vem du e!
Jag vet: Ett jävla pucko! Slängde iväg det bästa du haft! Hon som förstod, hon som stannade kvar fast du var för jävlig!! Hon som älskade dig men som du istället ratade. Egojävel!
Du är så fittit orättvis!!
Korkad!
Värd att hata flera gånger om!!

Men mitt envisa hjärta, fans helvete, älskar hela din tvistade själ.

Orättvist.
Att sambon får psykos, jag ställer upp i två månader tills kroppen går sönder o måste åka därifrån.
Hatade att jag tog det beslutet, då kanske det här hade slutat annorlunda.
Jag ringde honom, messade honom o såg till att han fick vård.
Det var så svårt att va sams med honom eftersom han inte va sig själv o han anklagade fortfarande mig för allt möjligt. Han var elak o förstod aldrig vad som hände fast jag berättade om o om igen..
Nu sitter JAG här på psyk!
Utmattad, sorgsen o självmordsbenägen.
Oälskad av den man som jag gjorde allt för...
Han är inte längre den jag lärde känna. Förmodligen är han "lost forever".
Det gör fantastiskt ont i hjärtat.
Men som dom säger här på psyk "ge det tid"...
?

Ligger på psyk.
Orkade inget mer.
Försökte lämna jordelivet. Tabletter, massor med tabletter.
Så nu är jag här, långt ifrån alla jag känner.
Har nog aldrig känt mig så ensam.
O ex sambon, han bor en timme här ifrån, har inte kommit för o hälsa på.
Han vet att jag är här pga mamma, hon messade honom.
Men han kommer inte komma hit. Besökstiden är mellan 13-19. Klockan är 13:39.
Tror inte han kommer.
Trodde att han brydde sig som en vän iaf. Börjar vänja mig att ha fel om honom.
Behöver lugnande nu.
Hej!