Direktlänk till inlägg 14 november 2016

14/11-2016

Av Malin Chalin - 14 november 2016 18:59

Jag fick svar, via Pinterest.
Att han älskar mig.
Att jag va "the one.."
Åh jag kan inte ens beskriva den lyckan! Allt svart inom mig blev till ljus, all tomhet fylldes med kärlek.
Via citaten så kommunicerade vi igen.
Fast jag någonstans under all denna tid känt en gemenskap med honom så var det underbart att få ta del av hans ord.
Jag vet vad jag vill o nu så tror jag att jag vet vad han försöker säga mig.
Herre jävlar vad jag saknar honom!
Det är nu ca fyra månader sen jag la ögonen på hans vackra ansikte, tog i honom, sa att jag älskar honom.
Tänker på det mötet ofta.

Men nu tror jag att jag gått på för mycket, för hårt...
Jag messade honom igen;

Hej.
Hoppas du har det bra.

Jag har ett förslag.
Helgen den 18-20:onde kommer jag vara ensam i mammas radhus.
Tänkte om du vill komma och hälsa på?
Jag kan hjälpa till med bensin pengar.
Jag vill så gärna hålla om dig, se dig och höra din röst.
Du får såklart säga nej utan att jag blir arg eller nåt.
Jag menar vi har ju hela livet på oss. ??

Det enda jag begär är att du svarar, bara ett ja eller nej, det räcker.

Saknar dig mitt hjärta.

Ta hand om dig.

Efter jag skickat messet så slutade han lägga upp saker på Pinterest...
Det är flera dagar sen.
Suck.
Kanske var det för tidigt att hoppas på ett möte.
Men om jag inte frågat hade jag ju aldrig fått veta, jag var tvungen att ta chansen! Jag var beredd på ett nej.
Trodde nog att det skulle vara svaret.
Men jag vill ha honom o jag vill visa att jag vill det.
Han är min framtid.
Men som sagt det verkar som det var för tidigt.
Undrar om jag förstörde något?
Men jag kan bara inte vara tyst o vänta. Jag vill att han ska förstå att jag kan vänta men att jag oxå är redo för att ta chansen, fråga om han vill ses, fråga vad han känner.
Jag önskar bara att jag fick mer respons. Att han kunde ge mig något så jag vågar fortsätta att kämpa så som han gjorde innan jag skickade messet.
Jag vill ju inte vara den som kämpar själv, kanske förgäves eftersom han fortsätter att vara tyst.
Jag vill inte tränga mig på men vill samtidigt inte vara tyst så han tror att jag tappat intresset.
Jag känner mig så osäker, trots citaten jag "blev tillägnad" på Pinterest.
Känns som jag behöver mer för att orka kämpa.
Jag har känt sorg så länge att jag behöver få allt bekräftat flertalet gånger för att våga tro.

Jag har sett gamla videoklipp på mobilen där han ler, skrattar, gosar med hundarna o pratar. Ooh vad underbart det var att höra hans röst, hans skratt.
Tårarna bara rann rakt över min leende mun.
Åh Fredrik, jag önskar du var här för då skulle jag ta mina händer på vardera sida om ditt ansikte, se dig i ögonen o berätta hur mycket jag älskar dig, varför jag älskar dig o varför jag aldrig vill lämna din sida.

Vi har mycket att prata igenom, det vet vi båda två men den första gången jag träffar dig vill jag inte säga ett ljud.
Jag vill bara hålla om dig, lyssna på ditt tickande hjärta, känna din lukt, låta tårarna falla av lycka för att du finns i min närhet.

Hoppas att han svarar.