Det är din förlust nu min älskling.

Jag tog mina beslut under dessa månader o jag tänker inte älta. Jag tog dom för att jag var tvungen. För att tänka på mig själv o överleva.
Jag kom till den insikten idag.
Jag gjorde mitt bästa o det räckte inte, det är inte mitt fel.
Jag tänker inte tråna efter nån som inte vill ha mig, jag är bättre än så, jag är värd mer.
Jag är en kanon bra kvinna!
Your loss!
Du var ju knappast den bästa pojkvännen.
Så tyvärr, för dig, så går jag vidare nu. Du får skylla dig själv. För jag har försökt att få tillbaka dig men det lönar sig inte.
Mitt liv, mina regler.
Jag skiter i din psykos.
Jag kan inte bara stå o vänta medan livet susar förbi.
Om det är menat att det ska vara vi så blir det så, nån gång.
Men inte nu.
Du får inte såra mig nå mer.
Jag vill inte gråta för dig en gång till.
Nu börjar livet.
Igen.
Jag har inget hem.
Men jag har min familj.
Och jag är trygg i mig själv nu.
Det tackar jag dig o din psykos för.
Men nu är det min tur att ta plats.
Det är Nu jag trycker ner ångesten i toaletten o spolar!
Och inte långt därefter skickar jag depressionen ut genom fönstret.
Det är min tur nu!