Vet du mitt hjärta...?

Jag trodde verkligen att efter alla dessa månader att vi skulle sätta oss och prata, reda ut allt. Jag har väntat på det och dig, att du ska komma tillbaka.
För jag är iaf inte den samma som jag var innan. Jag ville visa dig när du blev dig själv igen vem jag blivit.
Jag är stolt över vem jag blivit, jag är tillbaka från krampanfallet och är så mycket mer Jag med starkare psyke, vågar visa mina känslor mer och står för det jag säger till hundra procent!
Jag har valt att bli en person som jag kan älska.

Jag känner mig så maktlös nu. Känns som jag talar till en vägg..
Det gör vansinnigt ont att inte få bli hörd. Att du ska ta det här beslutet själv och inte ens låta mig få prata med dig.
Jag tycker att vi har ett starkt förflutet med en enorm kärlek. Tyvärr förstörde vi mycket med alkohol och droger.. Vi kommunicerade inte. Lät bara saker bero. Vi kämpade inte tillräckligt eller nej, JAG kämpade inte nog.
Vi har mycket att diskutera, mycket att reda ut.
Och jag är säker på att vi skulle kunna försöka rädda oss! Eller vad tror du?
Jag vill inte lämna det här utan att ha gett det allt jag har!!
Jag har så mycket att ge och jag bara väntat på dig och dina bipolära ögon.
Under dom här månaderna har mitt hjärta bara blivit större, jag började älska dig ännu mer (trodde inte det var möjligt), jag lärde känna dig på många olika plan. Vilket jag tycke förde oss närmare.
Jag tycker verkligen att Vi, vår familj är värd åtminstone en chans till.
Vi saknar dig, både Maya och jag.

Kan vi ses på måndag?

Kram ??

Jag mår kroppsligt illa av ångest.. Som den senaste månaden men jag har inte kunnat berätta. Du ville inte prata med mig. Som nu.
Jag orkar inte Fredrik...
Snälla du kan väl säga någonting om hur framtiden kan te sig.
Jag har famlat i blindo Så länge, det här tar knäcken på mig.
Ska jag vänta? Ska jag försöka nå dig, prata, smsa..?
Det känns verkligen som min själ sakta dör... Jag VILL inte vara utan dig!!!
Kan vi ses?
Jag kan väl iaf få se dig igen? Ge dig en kram kanske...
Allt gör så galet ont!
Jag orkar inte längre...
Min kropp håller återigen på att stänga ner..
Säg nånting.
Jag ser ingen mening i något. Jag vill bara vara med dig!
Jag förstår om du tycker jag är jobbig men en väntan på den man älskar. En m an som långsamt o på enormt många vis, ändrade sig, sin skepnad sin person.
Allt har stått på paus för mig i fyra mån.
Jag klarar inte ovissheten.
Om du vill tänka, Fine.
Men säg det då.
Ovissheten är fruktansvärd.

Fan ta F!
Han säger att han älskar mig men jag stället "för höga" krav på honom. Sen att jag stött bort honom för mycket sista tiden..
Det är nåt som inte stämmer.. Tror han träffat nån men är för feg för att säga det.
Så allt jag gjorde för honom var förgäves...höll på att dö för fan!!
Han säger Just nu så stäng av dina känslor??? Men sen säger han att han älskar mig.
Fattar ingenting.
Men man ska gå på magkänslan o den säger att han har ljugit länge o att han fortfarande gör det.
Jag försöker stänga av, vi får se hur det går....

För jävligt.

Väntar på att min pojkvän.
Men det verkar som det är lönlöst.
Han vill vara kvar i en skev värld där enbart han lever.
Han mår "bra". Han har stöd. Han trivs.
Jag undrar om han någonsin kommer att bli bra?
Han river sönder mitt inre medan han trivs, mår bra, har stöd.
O jag väntar.
Kommer han tillbaks?
Kommer vi någonsin finna den kärlek vi delade?
Tre månader har gått.
Känns som en evighet.
Hur länge ska jag vänta? Hur länge ska jag låta honom sakta förvandla mitt hjärta till sten?

Ta hand om Dig.
Va rädd om Dig.

Hej Då, Min Fredrik.
Kommer Sakna Dig Alltid.

Inget I Mitt Liv Kan Jämföras Mot Den Tid Jag Haft Med Dig, På gott o Ont.

Önskar Att Det Slutat Annorlunda, Hjärtat Mitt.

Minnet Av Dig Finns i Min Själ Tills Döden Skiljer Oss Åt.

Jag vet att du har svårt att förstå att det är som jag säger men det här är inte den Fredrik jag har känt ett år..
Du Vet att jag talar sanning. Du Vet att jag bara vill dig väl. Snälla ring efter hjälp, var ärlig med dom.. Låt dom hjälpa dig. Jag BER dig.
Jag gör Vad Som Helst för att vi ska hitta tillbaka till varann men då måste du inse sanningen om vad som pågår i din hjärna..
Mitt hjärta blöder utan dig.. Jag känner mig så maktlös, lika mycket som du känner dig ensam o sviken...
Snälla kom tillbaks till mig.

"Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav..
Du Måste Finnas, du måste, hur kan du då överge mig..? Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om Du inte fanns...."

Helen Sjöholm
http://youtu.be/a2idVI73ais


Jag Älskar Dig.

11/7-2016

Jag gick o la mig först.
När du kom till sovrummet var du inte riktigt dig själv, du vankade fram o tillbaka vid sängen, orolig. Två ggr gick du till garderoben för att hämta kläder för du ville gå ut, jag fick säga till på skarpen för att du skulle komma o lägga dig.
Jag sa till dig att ta med sov tabletter till oss båda,  jag såg till att du tog dina o väntade med mina. För att få dig att känna dig trygg o att jag skulle finnas där för dig tills du somnade.
Jag sa till dig att krypa ner o lägga dig på sidan mot mig, tog dina händer o mötte din blick där vi låg på samma kudde. Jag såg att du var orolig o plötsligt kom tårar i dina ögon, ditt ansikte kneps ihop o med gråten i halsen frågade du mig:
- Har jag våldtagit dig? Har jag våldtagit Maya?
Förvånad över din fråga svarade jag
- Nej. Absolut inte. 
Du såg osäker ut men accepterade mitt svar.
Det gick inte mer än tre minuter innan ditt ansikte återigen kneps ihop o tårarna fyllde dina ögon, du frågade:
- Har jag våldtagit dig...? Maya...?
Mitt hjärta blödde för dig gång på gång du frågade samma fråga. Samma oro skapades hos dig ca var tredje minut, i 45 minuter då du somnade av utmattning.

Åååphhhh jag bli galen!!!!!!! Orkar inte);:7):;&&!):3679@!?.(?!

Hatar mitt jävla cp liv!!!!?
Alltid ska det proppas fullt av skreva motgångar!!!

F har ff inte hört av sig.
Känns som han inte vill längre.
Att vi växte ifrån varann pga psykosen... Bästa kärleken o psyksjukdimen kom emellan!!
Alltid nåt.
Livet ska va enkelt?!??:;6)9":/4(? Pyttsan!!!!!!!
Hata livet!
Det här bara visat med glimtar av lycka. För att hoppas på nåt. För att inte stryka me. Rättvist....?!???! Nej.
Mitt liv blir aldrig rättvist.
Bara retas med glimtar...
Sen slå undan benen o man rasar som twintowers i usa... Rättvis? Det finns inte i mitt liv..
37 år gammal... Ensam o utan hopp.
Inte ska det väl vara lätt. Inte för Malin.
Värd nåt, nä, jag va det... Ett år. Ett jävla år. För första ggn i mitt liv.
Glimtar av hopp...
Rättvisa?
Ge allt o få inget tillbaks..
Alltid.
Alltid står man kvar själv..