Älskade lille vän,
Vad är det du menar nu...?
Vi messade lite igår, lite små löjliga saker men det var ändå något som gladde mig enormt.
Idag är en dag då jag saknar dig verkligen saknar dig.
Men det finns nåra saker jag inte förstår.
Den största frågan handlar om det här med Gud.
Du har sagt att han är nr ett på din lista, varsågod. Det är en tro, det kan jag inte ta ifrån dig. Jag menar jag tror på andar ingen kan få mig att ändra mig där. Det är bara att jag förstår inte hur det kom sig att du fann Gud. Förr tyckte du det var löjligt. Eller? Ljög du? Skämdes du över din tro då?
Jag bara fattar inte.
Hoppas du nån gång vill förklara. Vill verkligen förstå.
Jag har varit så arg att det tom gick ut över din tro... Känner mig dum över det så gör man inte.
Hoppas jag kan be om ursäkt för det mellan fyra ögon nån gång så du ser att ursäkten är genuin.
Igår iaf så la du upp några citat.
Jag förstår inte dom heller. Kolla!




Va fan menar du?
Vill du att jag ska höra av mig nu? Ska jag tvinga mig på igen?
Alltså jag vill inget hellre än att ta upp kontakten med dig men jag är rädd.
Rädd för att du ska backa ifrån mig igen. Försvinna så långt bort att jag aldrig ser dig igen.
Varför kan du inte visa mer än dessa citat? Är citaten riktade mot mig?
Eller är det bara en önskan från min sida? En dröm?
Jag är så jävla rädd.
Jag vill inte stöta bort dig! Fan vi hade ju våran första "konversation" i dessa mess igår/förrgår.
Jag blir på riktigt galen.
Snälla Fredrik få mig att förstå...
Visa mig vad du vill.
Jag ber dig. ??

Stämmer så sjukt bra!!!
Han vill verkligen att allt ska va perfekt. Allt.
Han testade mig konstant på olika vis.

Han hade precis börjat visa sitt hela jag när psykosen kom.
Tre veckor innan var de bästa i mitt liv.
Kärlek som på film.

Själv är jag Pisces/Fisk

Virgo/Jungfrun
Varsågod.

Virgos are the thinkers, evaluators, observers, analysers, perfectionists, hard workers, pragmatists and intelligentsia. They can also be dominating, critical and overly fussy, with high and often unrealistic expectations.
Virgos rarely wear their hearts on their sleeves and are not the type to fully submerge themselves into the depths of love, without testing the waters first. This can be an impatient struggle for a Virgo as they ache to be embroiled within the truest form of love with the most devoted and committed relationship that the romantic world has to offer.
The thing that prevents Virgos from tasting true love is their fear of intimacy and their realistic and logical thinking. Due to their constant strive to reach perfection and the fear of not living up to the standards they set out, they may fail to see how they are worthy of love and it is often their own self-esteem that holds them back.
Due to this, Virgos often attract the beautiful disasters, the lost causes and most importantly, the emotionally unavailable ones. These types of people are a safe bet for a Virgo, because until Virgos feel ?perfect enough? to be worthy of an equally ?perfect? partner, the lack of commitment offered in these types of partnerships suits Virgos needs. This means a Virgo doesn?t have to give away all they have to offer in a relationship especially if they don?t believe the relationship is going to last long term.
Instead, Virgos can continually safely work on improving themselves and safeguarding their heart and emotions while holding out for the opportunity of a true and authentic love.
Virgos are cautious and they will wait for perfection and will not be happy or content with settling for anything less. They are intuitive beings, with great inner strength and they are on a mission to find real, everlasting love. However, they do not seek the love of fairy-tales?what they want is a partner that takes accountability for themselves, someone who is authentic and most importantly a love that is true and fully shows up.
Virgos are sensual creatures and are often greatly misunderstood as they try their best to conceal their more sensitive sides and can appear and come across as being cold and careless towards other people?s feelings. This is often all an act and a test by the Virgo to see how hard someone is willing to play to win over their heart. Only the strong will win out and Virgo hopes that the weaker ones will fall by the wayside.
Virgos are constantly on a journey of self-improvement and have high standards for themselves and will project those standards onto others until they find a partner who lives up to their expectations. Until then, they will happily remain alone, spending time learning, reading books and generally living out their days peacefully and distancing themselves from anyone who comes close until the right one comes along.
If ever the term has been said, ?The sexiest part of a man/woman is their mind,? it should be dedicated first to a Virgo. They are the intellects of the Zodiac and their brainy, analytical and observational thinking makes them great philosophers and intriguing and interesting people to be around. Their childlike wonder for life will lead to the most dazzling conversations as they venture on the road to search for knowledge and truth, dashed with magic and mystery to provide an entertaining and dynamic twist.
As Virgos are Earth signs they are easy going, humble and grounded individuals, who love to spend their free time outdoors with nature. They enjoy routine, are very practical and they pay attention to fine detail so their surroundings will be neat, tidy and clutter free.
Virgos are ruled by the planet Mercury so they are talkative and are good communicators whose heads make decisions over their hearts.
Virgos also allow their external critical voice to do a lot of the talking and this voice can drown out their inner voice that secretly wishes for calm. Not only are Virgos self-critical, they can also take on the role of putting down and criticising anyone else who fails to reach the extremely high expectations they demand from those around them. This constant need to examine faults can cause a Virgo to lose friendships or test relationships, even though they do not intend to come across quite as harshly as they sound.
Even once Virgos have found someone ?perfect? enough to enter a committed relationship with, they will still find the desire to try to perfect them further. It is important for the partner of a Virgo to remember that this is a reflection of a Virgo?s own insecurities and not a reflection of how imperfect anyone else is around them. In a Virgo?s eyes perfection is something they strive for and they will find it very difficult to let go of the need to demand that others reach the unrealistic standards they set out.
When dating Virgo the most important thing to remember is that they like to take things slowly. This is no reflection on who they are dating, it is Virgo?s way of being rational and assessing and weighing up the other person before they decide if they are willing to take the risk and dive in head first. Once a Virgo has made up their mind, they are able to fully let go and are very affectionate, intensely passionate and deeply sensitive lovers.
A Virgo?s emotions run extremely deep beneath what is shown on the surface. It is this depth that often makes a Virgo fearful of relationships, as they know that when they tap into their capacity to fully feel, they will be turning the wheel of a faucet they fear they may not be able to control. All the pent up emotions and hunger to give and receive love will come pouring out, which is the main reason that a Virgo likes to be sure about who it will be directed at, before losing their inhibitions so that their romantic and passionate side flows.
Virgos seek unconditional love and loyalty with someone who is willing to appreciate their tendencies to seek perfection and someone who will be happy to overlook their flaws.

Aries make Virgos life unpredictable, which can be a good thing in small doses for a Virgo but may leave them rattled and emotionally exhausted.
Taurus is also a good connection as they are also practical and patient and have huge hearts. Both signs like to take care of the other emotionally and physically.

Geminis are good communicators, so conversation will be flowing, however, Gemini will not have a great deal of patience with Virgos fussier and overly sensitive side.

Cancer is a compatible sign. Although they are very different, this works to create a good balance for the relationship. They are both caring, compassionate and can dote on one another.
Leos are great for lifting Virgos spirits, however, their light-hearted and fun-loving way of life can leave a Virgo feeling as though they are missing out on a deeper and more realistic connection.

Virgos matched with other Virgos will share very similar qualities and can bounce off one another and bring out the best in each other. They understand each other well, however, their constant need to criticise could leave both feeling deflated and insecure.

Libras are great listeners and good for balance and both will seek security within the relationship so they can easily form strong bonds.

Scorpios are intense and have strong commitments to love which Virgo appreciates, and both signs enjoy digging deep and exploring emotional issues, which is great for soothing a Virgo?s insecurities surrounding emotional aspects. However, Scorpios will soon become impatient with Virgo?s constant criticisms and desire for perfection and the two are more likely to fall apart than gel together.
Sagittarius will likely very quickly grow impatient with Virgos constant criticism.

Capricorns are also perfectionists, so this duo could work extremely well too. They find solace in a genuine friendship and have mutual respect for one another and so make a great team.

Aquarius and Virgo can go one way or the other, as they will either bring out the very best or the very worst in each other. They can learn to put in some hard work together and grow and learn from each other, or if they do not gel at all, cut their losses and just go their separate ways.

Pisces are Virgo?s opposite and the connection can work well, but only if both are willing to be open minded, patient and tolerant of their differences?and willing to meet each other half way.

Du hörde av dig!!
Du fick mitt paket o du gillade tröjorna! Du slängde dom inte, du blev glad.

Fan!
Kan jag inte bestämma mig nån gång!! Jag vill ha dig, jag vill inte ha dig.
Jag vill förlåta, jag vill gå vidare. Fan!
Tänkte på en sak förut idag. Alla pojkvänner jag haft så har jag tänkt "hur länge håller detta?" För jag visste att det aldrig skulle vara för livet, ville nog inte ens det. Inte ens när jag gifte mig kände jag så. Men (MEN!) med dig, My Love så fick jag aldrig den känslan. Kände aldrig att det skulle ta slut. Kände bara att jag ville leva med dig. Älska dig.
Men så hände allt det här.
Du tycker att jag svikit dig.
Jag känner att du har svikit mig.
Vi står på var sin sida om en hög mur. En psykologisk mur som du o din hjärna har byggt.
Jag river, klöser o vrålar på min sida, försöker få kontakt.
Du vankar fram o tillbaka på din o undrar va fan som hänt.
Det är iaf va jag tror.
Jag tror du är vilsen i ett mörker utan en strimma av ljus.
Ensam.
Ledsen o ensam i en värld som inte förstår. Som inte kan förstå, för dom var inte där. Dom fanns inte vid din sida när du behövde nån som mest.
Jag fanns där.
Du förstår det inte men jag fanns där. Hela tiden, hela jävla plågsamma tiden!!
Varför minns du inte att jag gjorde allt för att hjälpa dig?
Varför?
Varför förstår du inte hur grovt du sårat mig? Finns det någon som helst tanke på va du gjort mot mig?
Hur jag gick från att vara den lyckligaste till att kämpa för oss o sen lämnas i ett hörn o för att glömmas bort.
Du svek mig när jag behövde dig som mest.
Jag svek aldrig dig.
Inte som du tror.
Jag stack aldrig ifrån dig.
Som du gjorde.
Det spelade ingen roll för dig om jag levde eller va död.
Död.
Fattar du? Du sket i det, du sket i mig.
Du sa nåt om att vara vänner. Du fattade inte ens va det betydde.
O du säger att du kommit ur psykosen.
Ha!
Eller menar du på fullaste allvar att jag inte betydde mer än så? Som en vän? Som en fd kärlek? Som din själsfrände som du brukade säga?
Ont är vad det gör!
Förbannat jävla piss ont.
Hela kroppen vill hata dig, mitt huvud exploderar av elaka saker du sagt till mig.
Nästan hela kroppen iaf.
Förbannade hjärta.
Jag hatar mitt hjärta.

Jag skickade ett paket till dig idag för att visa att jag fortfarande existerar. Jag tror att det var därför iaf.
Ja, du fyller ju år snart så det var ju oxå en anledning.
Är osäker på hur du kommer reagera.. Glad? Oförstående? Irriterad?
Kommer du returnera det?
Jag hoppas att du tänker att det var en bra present o att du förstår att jag fortfarande bryr mig om dig.
Jag kommer på mer o mer hur olika vi var.. Oense om. Gillade.
Vi var nog inte så bra för varann.
Du hjälpte mig se saker på ett annat sätt, du fick mig att växa. Men du o jag i ett romantisk förhållande var nog kanske inte den bästa idén.
Jag hoppas du minns att jag hjälpte dig oxå. Att jag fanns där för dig. Att du nu förstår att min kärlek till dig gjorde att jag kämpade med näbbar o klor för att rädda dig, rädda min älskling.
Bara att du förstod det.
Bara att du förstod det, skulle ge mig ett lugn i själen.

Jag är så ledsen att du inte längre är du.
Att du inte längre är den jag älskade.
Hjärtat vrider sig dubbelt när jag tänker på alla små minnen vi delar. Eller iaf jag kommer ihåg.
Jag vet inte ens om du minns mig längre.
Vet inte om du minns den otroliga kärlek vi delade eller om du bara minns mig som en jobbig tjej som följde efter när du inte längre ville.
Du tror fortfarande på gud.
På Gud?!
Va fan kom det ifrån?
Du vet vad du trodde om döden från början va?
Du trodde att när man dog så var man död, det blev svart, det fanns inge mer. Men nu... Suck.
Du har gått igenom alla faser i en psykos, alla. Men du tror mig inte när jag säger det. Kolla upp fakta min vän.
Vart fan tog du vägen?
Saknar Min Fredrik så jävla mycket.
Kanske inte som en partner. Kanske inte som en älskare men som en vän. En bipolär vän. Min vän. Han som brydde sig om mitt bästa så som jag brydde mig om hans.
Det gör ont i mig att du inte vill ha kontakt. Att du efter allt som hänt inte vill ha mig i ditt liv.
Jag räddade dig.
Du hade kraschat utan mig.
Jag fanns där tills kroppen min tog slut.
Jag fanns där för att jag älskade dig. Jag fanns där för att jag brydde mig. Jag fanns där för att du var mitt liv.
O du kastar bara bort allt.
Går känslokall ifrån den största kärlek jag mött, från den bästa människa jag mött.
Finns Han någonstans inom dig?
Eller var Han bara ett skal av den person du är nu?
Lurade du mig så?
Fanns min älskade aldrig?
Du räddade mig från Täby så som jag räddade dig.
Men jag räddade dig den gången också.
Sökte dig med samtal till sjukhus, hittade dig på psyk.
Du trodde aldrig jag skulle ringa, aldrig att jag skulle söka upp dig.
Men jag hade sett nåt i dig, sett nåt i dina bipolära ögon.
Jag sa du var missförstådd och en gnista tändes i dina ögon. Du såg vad jag såg. Jag såg vad du såg.
? I see you...
Minns du?
Vart tog du vägen?
Hur kan en person bara försvinna? Som om en del av din hjärna bara dog o en annan del tog över.
Jag kommer sakna "Min Fredrik".
Du var min dröm.
Du var allt jag ville ha i en man.
Allt man någonsin kunde begära.
Men jag förstår.
Förstår varför du drog dig ur.
Två bipolära.
Upp o ner i humöret, båda två.
Ingen jämnvikt.
Ett helvete, en himmel.
Mörker eller ljus.
Aldrig samma, alltid samma.
Jag sörjer den du var.
Jag sörjer våra lyckliga stunder.
Jag sörjer våra helveten där jag tog lärdom om mig själv, om dig och det bipolära inom oss.
Kommer alltid minnas vår kärlek.
En kärlek likt inget annat.
En eld tändes den dagen vi träffades, en låga så stark.
En passion likt den mörkaste röd. En innerlighet som vitaste sand. Ett lugn att finna någon med samma tankar, med samma sanningar, med samma tro.
Att se djupet med samma ögon. Att förstå med endast en blick.
Att en omfamning gav mer än tusen ord, en kyss gav svaren om universum, en smekning visade hela vår framtid.
Men jag hade fel.
Jag visste inte att själen kunde bedra hjärtat så grovt. Att den kunde lura alla känslor till det omvända.
Att min dag skulle bli så tom utan dig.
Men du verkar vara lycklig i ditt nya jag, en person jag aldrig kommer att lära känna.
Jag hoppas din verklighet blir full av liv och att du blir lycklig i ditt nya självt.
Men kvar står jag, utan din närhet, utan dina ömma ord, utan din kärleksfulla blick.
Ensam men full utav minnen.
Minnen du troligen glömt.
Jag är nu en del av ditt förflutna.
Vårt liv tillsammans finns nu bara i mitt hjärta, vår kärlek stannar för alltid i mitt minne och mitt sinne suktar fortfarande efter din bipolära blick.
Men jag förstår att det är över.
Du minns inte vad vi hade.
Du minns inte den Fredrik jag lärde känna, den Fredrik jag älskade över allt annat, den Fredrik jag hade gjort allt för.
Den Fredrik som hade gjort allt för mig.
Min sorg är större än alla oceaner, mitt helvete varmare än hetaste lava men nu drunknar min smärta i alla änglars tårar och jag försöker leva igen.
Utan dig.

Jag ber dig en sista gång Fredrik,
Minns oss och allt som var vi.

Det är din förlust nu min älskling.

Jag tog mina beslut under dessa månader o jag tänker inte älta. Jag tog dom för att jag var tvungen. För att tänka på mig själv o överleva.
Jag kom till den insikten idag.
Jag gjorde mitt bästa o det räckte inte, det är inte mitt fel.
Jag tänker inte tråna efter nån som inte vill ha mig, jag är bättre än så, jag är värd mer.
Jag är en kanon bra kvinna!
Your loss!
Du var ju knappast den bästa pojkvännen.
Så tyvärr, för dig, så går jag vidare nu. Du får skylla dig själv. För jag har försökt att få tillbaka dig men det lönar sig inte.
Mitt liv, mina regler.
Jag skiter i din psykos.
Jag kan inte bara stå o vänta medan livet susar förbi.
Om det är menat att det ska vara vi så blir det så, nån gång.
Men inte nu.
Du får inte såra mig nå mer.
Jag vill inte gråta för dig en gång till.
Nu börjar livet.
Igen.
Jag har inget hem.
Men jag har min familj.
Och jag är trygg i mig själv nu.
Det tackar jag dig o din psykos för.
Men nu är det min tur att ta plats.
Det är Nu jag trycker ner ångesten i toaletten o spolar!
Och inte långt därefter skickar jag depressionen ut genom fönstret.
Det är min tur nu!